Att summera en tävling när det gått bra är både roligt och ganska lätt (även om det inte blir helt opartiskt) när det mesta gått fel så tar det lite längre.

Nåväl, allt började bra, recen på fredagen gick riktigt bra, vi hann alla sträckor två gånger och kändes som om vi hade en bra känsla. Besiktningen gick bra och fort så redan vid 17.30 var vi klara och åkte till hotellet för att käka och sova.

När vi passerat ankomst TK vid SS1 och hade tre minuter kvar till start så stoppades tävlingen, det rörde sig om en våldsam krasch på sträckan. Adam Westlund med co-driver Emil Bergqvist hade gått i hög fart med taket före in i ett träd. Att de skadat sig allvarligt förstod man av att fyra ambulanser åkt in på sträckan i hög fart. Lider hårt med er och hoppas att Adam som skadade sig allvarligt kryar på sig. Jag känner inte varken Adam eller Emil men de hade service bredvid oss och vi pratade rätt mycket innan start och deras team bistod med både trevligt sällskap och lite assistans inför starten. När det sedan går upp för oss att de är allvarligt skadade togs lite av glädjen bort från dagen.

SS 1 ströks så SS2 blev vår första och enda hela sträcka som vi körde. Uselt tempo i början men efter dryga milen började lite fart komma. Tyvärr var bilen tämligen svårkörd efter att vi kört på en vägtrumma hårt och skadat drivaxeln som medförde att bilen hade en enorm obalans, till detta hade också ett stryrstag ändrat formen till en banan.

Så i starten på SS3 så gick drivaxeln av och det var ”bara” att putta bilen åt sidan och bryta.

Men våra tappra mekaniker Emil Huss och Mattias Hjalmarsson gjorde en heroisk insats och kom ut i skogen, bytte drivaxel och vi kunde ta oss ner till Köping och starta om.

Hade turen nu vänt….? Nej

Tyvärr inte, efter någon mil så trodde jag att jag blåst motorn då det var helt fyllt av blårök bakom bilen och tillslut blev bilen rökfylld och vi stanna för att släcka den elden. Micke hoppa ur och men det syndes inget så han hoppa in igen men tyvärr var sprintarna till motorhuven inte helt i så på nästa raka kom motorhuven farande bilen fylldes pånytt med rök. Vi likade ut från sträckan och konstaterade att det rann växellådsolja. Det var bara att stanna och invänta vår tappra service.

I skrivande stund vet jag inte vad felet är. Förhoppningsvis är det en ett par packboxar och en drivaxel som behöver bytas, har vi otur är det illa i dogboxen. Återkommer när jag vet mer

Så vi packa ihop och när familjeteamet var samlat åkte vi till en OLearys och åt lite tröstmat. Här ser ni de riktiga hjältarna i sina nya luvtröjor. Stort tack också till Mårten och Millcon för detta:)